6
Östgöten
V-nummer
Tyskland var nu medelhavsmakt och hotet mot de engelska positionerna i östra Medelhavet var akut. Men engelsmännen vidtog sina säkerhetsåtgärder.
Syrien erövrades
under hårt motstånd av den vichytrogne generalguvernören, general Dentz för att hejda begynnande tysk infiltration. I april hade en statskupp gjorts i Irak av den axelvänlige Rashid Ali, varvid den engelskvänliga regeringen avlägsnades. Detta förhållande rättas nu till av engelsmännen.
Medan dessa operationer ännu pågick hade Tyskland börjat uppmarschen mot ryska gränsen. Rykten om tysk-rysk spänning blev i början av juni allt talrikare och fram emot midsommaren talades om gränsintermezzon. All missämja dementerades emellertid kategoriskt både av ryssar och tyskar.
Det tysk-ryska
kriget utbröt den 22 juni. Två miljoner tyska soldater väller in över ryska gränsen från Memel i norr till Svarta havet i söder under de tidiga morgontimmarna. Samma dag förklarar Italien Rumänien krig. Dagen därpå bryter Ungern med Sovjet medan Turkiet förklarar sig neutralt, trots att den gamle ränksmidaren von Papen, tysk ambassadör i Ankara, ihärdigt arbetar för att få landet med i kriget.
Väldiga begynnelseframgångar
kan de tyska trupperna inregistrera. På midsommaraftonen faller Brest Litovsk och Kaunas. Samma dag förklarar även Slovakien krig och Danmark tvingas bryta med Sovjet.
Den finska revanschdrömmen
för nederlaget i vinterkriget förverkligades, då Ryti den 26 juni meddelade, att Finland befann sig i krig med Ryssland vid Tysklands sida. Samma dag överskred finska och tyska trapper, vilka senare enligt ett "transiteringsavtal" i flera månader hade varit
förlagda på finsk jord, företrädesvis i norr. Under de närmaste dagarna följte även Ungerns krigsförklaring, var()mte Vichyregeringen bröt förbindelsen med ().
Under de första julidagarna utkämpas ett väldigt
förintelseslag vid Minsk och Bialystok,
vilket slutar med att tyskarna kungör en överväldigande "förintelseseger" med den gigantiska fångsiffran 324.000 och några dagar senare faller Smolensk. Hitler följer Napoleons väg mot Moskva och har redan halva sträckan bakom sig.
England fick en bundsförvant
helt oförmodat genom infallet i Ryssland. I mitten av månaden träffas också en överenskommelse mellan England och Sovjetunionen om att aldrig sluta separatfred. Den tyska propagandan sätter in hela sin kraft för att splittra de två bundsförvanterna och betecknar det rysk-engelska vapenbrödraskapet som ett engelskt förräderi mot Europa. Överfallet betecknas som ett korståg. Men försöket att utså split misslyckas. Även det kapitalistiska U. S. A. tar odeciderat ställning för det bolsjevikiska offret for Hitlers erövringspolitik. Samtidigt sluter Amerika allt fastare upp vid Englands sida. Sitt mest eklatanta uttryck får det i
mötet på Atlanten
mellan de två statsmännen ombord på det engelska slagskeppet Prince of Wales den 14 augusti. Vid detta ryktbara sammanträffande formuleras krigsmålen och \Atlantens Charta ger de underkuvade nationerna nytt hopp.
Den tyska terrorn
i de ockuperade länderna undergår vid denna tid en betydande skärpning. Förintelselägrens krematorier får allt mera arbete. Quislingarna för friare händer i de besatta områdena och avrättade patrioter benämnas inte längre "banditer" utan "kommunister".
Väldiga ryska områden
ligges under tiden under tysk herravälde. Todts arbetsarmé följer de framryckande tätt i hälarna. Under febrilt arbete ändras de ryska järnvägarnas spårvidd till europeisk. I mittet av september befinner sig de ryska Svarta havshamnarna fram till Perekopnäset samt Ukraina i tysk hand. Vid erövringen av Ukrainas huvudstad rapporterar tyskarna 665,000 tagna fångar.
Dödsföraktande tapperhet
kännetecknar emellertid de röda soldaternas motstånd. De vägrar ge sig även i situationer, som enligt dittills vedertagna militära principer, är hopplösa. Tyskarna medger också indirekt, att de ryska soldaterna är av en helt annan kvalitet än den politrukterroriserade trashank man hade tänkt sig. Men den ryska offerviljan får i de tyska militärkommentatorernas mun beteckningen "en lägre människoras djuriska oförmåga att inse det egna livets värde".
Moskvakonferensen
i slutet av september blir det slutliga inseglet på den tyska diplomatins och propagandans oförmåga att slå mynt av den västerländska kapitalismens bolsjevikskräck. Moskvakonferensen beseglar det rysk-engelska vapenbrödraskapet. Militärt är läget emellertid synnerligen allvarligt för ryssarna. Den tyska armén står
framför Moskvas portar
och förbittrade strider utkämpas vid Volokolamsk och Vjasma. Även i söder tvingas ryssarna vika. Rumänerna erövrar i mitten av oktober det belägrade Odessa medan tyskars tar Taganrog och Marispol vid Asovska sjön.
Krigets största anka
serverades den 8 oktober av den tyske rikspresschefen Dietrich, när han återkom till Berlin från östfronten. Han förklarade att de ryska arméerna var slagna, att allt organiserat motstånd upphört och att kriget praktiskt taget var slut.
Moskva föll aldrig
även om situationen var så kritisk, att den ryska regeringen flyttade till Kujbysjev. I slutet av månaden föll också Charkov efter det sista stora inringningsslaget som tyskarna kunde vinna under östfrontskrigets första skede. Vid samma tid efterträdde Sjukov Timosjenko som chef för den ryska centralarmén. Hela norra Svarta havsstranden med undantag för Sevastopol, som envist höll stånd, kom under tysk kontroll genom Rostovs fall i början av november.
Den bottenlösa gyttjan på de ryska vägarna hade effektivt hindrat de tyska operationerna under hösten. Nu kom vintern med
förlamande kyla
den värsta i mannaminne. De tyska soldaterna frös i hjäl i tiotusental i sina tunna sommaruniformer ute på de ryska stäpperna, och samtidigt satte
den ryska vinteroffensiven
in. Det omedelbara hotet mot Kaukasus och oljan eliminerades genom återerövringen av Rostov och Taganrog. Genom bulldoggsaktigt envisa offensivstötar pressades Hitlers s. k. vinterlinje tillbaka framför Moskva.
Den finska arméns
frammarsch hade skett parallellt med den tyska vapenbroderns. Den siste augusti kunde general Oesch hålla segerparad med sina trupper i Viborg och efter mottisegern vid Porlampi står de snart vid Systerbäck. England varnar Finland ffrån att föra "erövringskrig" mot Ryssland men trots detta ger marskalk Mannerheim när den gamla riksgränsen överallt uppnåtts order om att befria Fjärrkarelen, vars huvudstad faller i början av oktober. Framryckningen hejdas emellertid vid Svir, där fronten sedan blev stationär till den ryska sommaroffensiven 1944. I norr misslyckas Dietls bergsjägare att nå Murmansk, där de första amerikanska konvojerna redan lossat sina värdefulla vapenlaster. Den 6 december förklarar England Finland krig sedan utrikesminister Witting avvisat ett engelskt ultimatum att sluta fred.
Under det att fronterna stelnade på östfronten i den tredje krigsvinters kyla inträffade den händelse, som satte fjärran östern i brand:
Pearl Harbor
Mitt i djupaste fred - två japanska diplomater, Kurusu och Nomura, förhandlade med Roosevelt och Hull i Washington - startade en hangarfartygsbaserad armada av torped- och bombplan på natten till den 7 december någonstans i Stilla havet med kurs mot den amerikanska flottans huvudbas Pearl Harbor på Hawaji. Amerikanarna togs bokstavligen på sängen, och när anfallet var över hade nästan samtliga enheter i hamnen däribland flera slagskepp antingen sänkts eller blivit försatta ur stridsdugligt skick för lång tid framåt.
Detta var emellertid bara en början. Dagen därpå
kapitulerade Thailand
och gav de japanska trupper, som installerats i Franska Indokina efter det franska sammanbrottet fritt genomtåg mot Burma och Singapore. Engelsmännen var fullständigt oförberedda på anfallet och kronkolonins försvar var bristfälligt. Försvaret var utbyggt för att möta anfall från sjösidan. Den engelska flottan löpte emellertid ut för att gå till anfall mot de japanska truppkonvojerna. Flygskydd saknades emellertid och de två nya brittiska slagskeppen Prince om Wales och Repulse sänktes av japanska torpedplan.
Tyskland och Italien förklarade USA krig
den 11 december. Krigsförklaringarna formligen haglar under dessa tidiga decemberdagar. Holland förklarar Japan krig. Kanada, Australien, Nya Zeeland och Tjeckoslovakien förklarar krig mot Finland, som också får krigsförklaring från Norge. Och slutligen förklarar Australien och Kanada krig mot Japan, varjämte Kina förklarar krig mot axelstaterna.
Japanska invasioner
följer sedan slag i slag: Hongkong, Filippinerna, Guam, Malacka, Burma. På det nya årets andra dag besätter japaneserna Manila, men Corregidor håller ut ända till den 6 maj, då Wainwright som avlöst Mac Arthur som öfästningens försvarare tvingas sträcka vapen.
Singapore kapitulerar
den 15 februari. Knappt en månad tidigare har offensiven mot Burma inletts. General Alexanders trupper retirerar långsamt. Mandalay faller i början av maj och samtidigt marscherar japanerna in i Kina söderifrån.
Övärlden erövras steg för steg
Java, Celebes, Borneo. När sedan landstigning sker på Nya Guinea blir hotet mot Australien akut. Japanerna rycker långsamt fram mot Port Moresby. Det dröjer ända till september innan en gräns sättes för marschen mot Australien, där Mac Arthur under tiden bygger upp nya arméer av amerikanare och australiensare. På Burmafronten hejdas ()na när de i maj överskridit gränsen till Indien. Den sista länken i kedjan av japanska erövringar smides i och med erövringen av Attu och Kiska i Aleuterna i mitten av juni.
Den tyska våroffensiven
kommer i maj mot de ryssar, som under vintern lyckats återta halvön Kertj och snart är den åter i de tyska truppernas händer. Över Donets och Don sveper den Tyska under vintern reorganiserade armén fram. Vid "gångjärnet" Voronesj hejdas framryckningen men längre söderut står tyskarna ej att hejda. I början av juli faller Sevastopol efter ett heroiskt försvar i de tyska jättemörsarnas eld. I slutet av månaden faller Rostov och oljefälten i Majkop faller i tyskarnas händer efter en djärv stöt över Kertjsundet.
Marschen går nu mot Kaukasus
och de tyska bergsjägarna arbetar sig upp genom bergspassen. Vid Terekfloden hejdas de emellertid ej långt från de stora kaukasiska oljedistrikten, och trots förbittrade offensivstötar lyckas de inte tränga fram längre. En av ryssarnas sista örlogsbaser vid Svarta havet, Novorossisk, faller. Jämsides härmed stormar de tyska pansartrupperna över Kalmuckstäppen och den 2 september har de den viktiga staden i Volgakröken i sikte.
Slaget om Stalingrad
tar sin början. Kvarter efter kvarter faller i tyskarnas händer i krigets dit-tills mest förbittrade närstrider. Trots otillräcklig underhållstjänst - den ryska tillförseln sker över Volga mitt under det tyska artilleriets eld - lyckas Rodmitsevs och Gurtievs gardessoldater hålla stånd och hindra tyskarna att nå flodstranden och därmed splittra och rulla upp försvaret.
"Stalingrad skall falla
vad som än inträffar och hur hårt moståndet än är", förklarar Hitler i ett tal den 30 september. Men Stalingrad håller ut och blir en symbol för den ryska motståndsviljan o. självuppoffrande tapperheten. Våldsamma strider rasar om de stora fabrikerna. "Röda oktober" och "Röda barrikaden" är två namn i den ryska krigshistorien, höljda med ära. Försvaret sviktar många gånger och slutligen är det bara något hundratal meter som skiljer von Paulus soldater från Volga och därmed segern.
Vändpunkten kommer
den 20 oktober. Stora styrkor friska trupper går över Volga och undsätter försvararna och samtidigt går ryssarna till offensiv i nordväst. von Paulus ()armé kan trots fanatiskt motstånd - Hitler har förbjudit reträtt - inte hindra den ryska fällan ifrån att sluta sig. Den 2 december är
von Paulus armé inringad.
Förintelseslaget mot de inringade tyskarna blev lång och blodig. Det dröjde ända till den 2 febr. 1943,
von Paulus sträckte vapen
tillsammans med () sina generaler. Många hade evakuerats med flyg mea ännu flera hade stannat på valplatsen.
Nu började marschen mot Berlin för ryssarna. Efter ett och ett halvt års motgångar kan de nu registrera stora vinster.
Ringen kring Leningrad bryts
den 17 januari. Under årets två första månader återerövrades en rad strategiskt viktiga städer: Veiikije Luki, Pjatigorsk, Voronesj, Majkop, Isjum, Kursk, Bjelgorod, Rostov och Charkov. Frammarschen hejdas dock genom en tysk motoffensiv i början av mars, som resulterar i att bl. a. Kursk och Bjelgorod åter går förlorade.
Den av ryssarna livligt åtrådda
andra fronten uteblev
dock alltjämt. I stället ökas bomboffensiven mot Tyskland i ett ständigt växande crescendo. I september 1942 hade tyskarna för första gången fått smaka på bomber från de amerikanska flygande fästningarna och i mars 1943 började de väldiga raiderna mot Berlin av RAF, sedan den tyska rikshuvudstaden hade haft en mer än ettårig bombpaus.
Andra fronten hade dock börjat repeteras:
raiden mot Dieppe
i augusti 1942 blev en blodig affär men gav värdefulla erfarenheter i utbyte.
Kriget i Nordafrika
hade under tiden utvecklats förvånansvärt parallellt med händelseförloppet på Östfronten. Mot Rommels krigslist och de berömda tyska 88-orna hade Ritchie, chef för den sedermera legendariska 8. engelska armén, och dennes ÖB Auchinleck i juni 1942 lockats i en fälla, sedan den tyska afrikakåren gått till förnyad offensiv i Cyrenaika. Trots segt motstånd - en fransk styrka de gaullister under nuvarande general Koenigs befäl vägrade envist uppge ökenfästet Bir Hakeim - genombröts de brittiska linjerna. Tobruk föll liksom även Bardia o. tyskarna tog tiotusentals fångar. Det hjälpte inte att Auchinleck personligen övertog befälet över 8. armén. Intet kunde hindra Rommels pansar att med vindens snabbhet rusa rakt mot Egyptens hjärta, Cairo och Alexandria
----
Ur Atlantens Charta
6. Sedan nazismens tyranni slutligt förstörts hoppas de fördragsslutande parterna se en fred upprättad, vilken skall ge alla nationer möjlighet att leva i säkerhet inom sina egna gränser och som skall skänka garanti för att alla människor i alla länder kan leva sitt liv skyddade för fruktan och nöd.
----
Dietrichs värsta lögn
Avgörandet har fallit militärt slutgiltigt. Den ytterligare militära utvecklingen i öster kommer att fortlöpa såsom vi önskar. Sovjetryssland är militärt likviderat genom detta sista väldiga slag som vi tillfogat det. Den engelska drömmen om ett tvåfrontskrig är definitivt ur världen.
-----