V-nummer
Östgöten
7

Vid El Alamein

hejdades han dock några futtiga mil från Cairo och segern. Liksom ryssarna vid Stalingrad uppfångade den norra av de två väldiga griparmar, som Hitler sträckte ut för att sluta hela mellersta östern med sina rika oljefält i ett fast grepp uppfångades här den södra. Och liksom det lockande målet, Indien och samband med japanerna, allt mer förbleknade för de tyska erövrarna i Stalingrads fabriksruiner, fick ej heller Rommels ökenkrigare se sin högsta dröm förverkligad: spendera ockupationsmark i Cairos basarer och tanka sina stridsvagnar vid Irans oljekällor.

Våldsamma slag

riktades mot den brittiska spärren vid El Alamein mellan havet och saltträsken inne i öknen. Men förgäves. Sedan general Alexander efter väl förrättat värv i Burma, där han genom skicklig strategi räddat sin armé och fördröjt japanerna, installerat sig i Cairo som Auchinlecks efterträdare och general Montgomery blivit chef för 8. armén, konsoliderades de brittiska ställningarna alltmer. En betydande uppladdning började också äga rum. Krigsmateriel flögs till stor del från Amerika via Brasilien, över Sydatlanten och tvärs över Afrika till Cairos försvarare. Och så på morgonen den 24 oktober spelar det brittiska artilleriet upp och rullade Tedder ut sin bombmatta för första gången.

Genombrottet vid El Alamein

har börjat. Den 4 november slår Rommel till reträtt. Montgomery kan börja marschen mot Tripolis och Rom. Den 28 står han vid Syrten, den 9 dec. stommar han rommelspärren vid El Agheila, den 22 januari 1943 vinner hans dammiga "ökenråttor" kapplöpningen till Tripolis i tävlan med den genom Sahara framryckande franska Tsadarmén under befäl av general Leclerc och i början av februari har han nått Marthlinjen, i vars bunkers afrikakåren ämnar bjuda motstånd.
Under tiden har dramatiska händelser inträffat i västra Medelhavet.

Den allierade invasionen möter endast ringa motstånd, trots att Petain givit order därom. Vichy bryter med USA, Giraud flyr från Frankrike för att överta befälet i Nordafrika och ställa sig på de allierades sida, men förekommes av en annan "flykting" Darlan, som presenterar sig som avhoppare, vinner amerikanarnas stöd och får makten i franska Nordafrika. På själva julaftonen faller han emellertid för en attentators kula. Giraud blir hans efterträdare och den långa dragkampen mellan honom och de Gaulle, som kommit i bakgrunden, börjar.

Tysk inmarsch i Vichyfrankrike

blir det tyska svaret på invasionen. Italien passar samtidigt på att lägga beslag på Corsica. När de tyska trupperna står utanför Toulons portar sänker fransmännen de delar av den franska flottan, som ligger i hamnen.
Erövringen av Nordafrika blir emellertid en mera tidsödande affär än världen hade trott.

Luftlandsatta trupper

besatte den franska örlogsbasen Bizerte och ockuperade hela Tunis innan engelsmännen och amerikanarna hann fram. Fälttåget mot dessa tyskar blev tidsödande och besvärligt. De amerikanska soldaterna fick ett hårt elddop mot von Arnims veteraner. Det tyska brohuvudet minskades emellertid avsevärt sedan Montgomery i slutet av mars 1943 genombrutit Marethlinjen och Rommel gått i nya ställningar vid Sfax tillsammans med von Arnims trupper.
Den 6 maj bryter den 1. amerikanska armén igenom de tyska linjerna sedan allt Montgomerys pansar i tysthet skickats till dess hjälp och sedan Tedder låtit sina bombare röja väg.

Tunis och Bizerte faller

den 7 maj och tyskarna drar sig tillbaka till Bonhalvön, var ifrån de söker evakuera med flyg. Fem dagar senare kapitulerar emellertid von Arnim. 11 generaler och 150,000 man blir de allierades fångar. Den siste tysken har fördrivits från Afrikas jord.
Även på de övriga fronterna är motgångarnas tid förbi för de allierade. De tyska ubåtarna får allt magrare byte. Förbättrad konvojtaktik med hangarfartygseskort kombinerad med effektivare lokaliseringsinstrument gör ubåtsanfallen till riskabla företag och tillfogar ubåtsflockarna svåra förluster. Hitler satte dock fortfarande sitt hopp till ubåtskriget, därom vittnar bl. a. det förhållandet, att den tyske chefen för ubåtsvapnet von Dönitz i januari 1943 efterträdde Raeder som chef för krigsmarinen.

En försmak

av bombkrigets fasor fick tyskarna i juli detta år, då Hamburg lägges i ruiner under en serie fruktansvärt svåra engelska bombraider. I maj 1948 spränger djärva piloter Eder- och Möhnedammarna i Ruhr.
Stilla havet var amerikanarna på hösten 1942 redan färdiga att börja övergå till motoffensiv. Amerikanska och australiska trupper gör i början av augusti en

landstigning på Guadalcanal

och i maj året därpå elimineras hotet mot Alaska genom återövringen av Attu i Aleuterna.

På östfronten

rådde i stort sett lugn till långt fram på sommaren 1943. En rysk sommaroffensiv emotsågs, men den lät vänta på sig. Det blev i stället tyskarna som först slog till. I en väldig överraskande insatt offensiv sökte de bryta igenom de ryska linjerna vid Kursk, men offensiven dog hastigt under Stalinorglarnas musik.
Ryssarna gick till ett motanfall som blev begynnelsen till en

rysk storoffensiv

den offensiv, som sedan kom att fortgå oavbrutet, om man bortser från en andhämtningspaus vid Weichsel, tills den röda fanan kunde hissas på rikskanslist i Berlin.
Största intresset tilldrog sig emellertid denna sommar händelserna i Medelhavet. Riktlinjerna för den allierade strategin hade uppgjorts av Roosevelt och Churchill vid

mötet i Casablanca

som hölls i början av året. Här arrangerades också en försoningscen mellan rivalerna de Gaulle och Giraud. Frukterna av mötet visar sig emellertid inte förrän den 10 juli, då Eisenhower gör

språnget till Sicilien

Striderna blir hårda men kortvariga: den 17 augusti är hela ön ockuperad. Stora inrikespolitiska förändringar har under tiden inträffat i Italien. Den 25 juli störtas Mussolini och interneras. Kung Victor Emanuel tar makten och Badoglio blir hans regeringschef. Fascistpartiet upplöses. Eisenhower ger den nya regeringen ett fredsanbud.

Hitler åser tigande

sin axelbroders fall. Han avvaktar vilken utrikespolitisk kurs den nya regimen skall slå in på. Den 3 september landstiger engelska trupper på Italiens stövelspets, i Calabrien. För att landet skall förskonas från att bli krigsskådesplats kommer så

Italiens kapitulation

den 8 september, sedan förhandlingar i hemlighet pågått i Lissabon. Badoglio får fred endast på de vid Casablancamötet fastställda villkoren : kapitulation utan villkor. Då talar Hitler. Han gör våldsamma utfall mot "badoglioklickens förräderi" och kungör att hans trupper "för att säkra det stortyska rikets gränser" ockuperat Italien.

Vid Salerno

söder om Neapel landsättes den 9 trupper ur 5. amerikanska armén och lyckas efter förlustrika strider säkra sitt brohuvud, och sedan Montys ökenråttor några dagar senare landsatts i Brindisi dröjer det inte länge förrän en säker front etablerats tvärs över nederdelen av den italienska stöveln.

Kungen och Badoglio flyr

till de allierade, när tyskarna tar kontrollen över Rom och norra Italien och den fångne Mussolini föres i säkerhet till en vintersportort i Abruzzerna.

Il duce kidnappas

emellertid snabbt av den tyske SS-överstens Skorzenys fallskärmsjägare, övertar under tyskarnas förmynderskap regeringen och ställer dem som fällt honom inför rätta. Flera avrättas. Han skonar inte ens sin egen svärson och tidigare utrikesminister greve Ciano.

Framryckningen norrut

går under tiden långsamt men säkert. Neapel faller efter hårda strider på Vesuvius sluttningar. Ett stycke norr därom hejdas den. vid den starka s. k. Hitlerlinjen, vars nyckelpunkt - bergsstaden Cassino - de allierade förgäves söker erövra i hårda strider mot de tyska fallskärmsjägare, som håller dess viktigaste del, den s. k. klosterhöjden. Striderna fortgår här utan avbrott långt in på det nya året. Här liksom vid Ortona vid Adriatiska havet tvingas de anglosaxiska trupperna, som också har hjälp av polska och franska styrkor, att övervintra i sina ställningar.

Himmlers makt stärkes

på grund av de tyska motgångarna i Medelhavet o. på östfronten - ryssarna är i färd med att befria Donbäckenet -. I augusti blir han inrikesminister och får fullmakt att företaga

tysk totalmobilisering.

Denna innebär bottenskrapning av personalresurserna. Var och en som kan bära ett gevär utbildas till soldat. Samtidigt skärpes terrorn i de ockuperade länderna. Den 1 oktober börjar

jude för följelserna i Danmark.

Folkstrejk blir det danska svaret med undantagstillstånd som tysk replik.
Mot slutet av året skaffar sig Gestapo och SS värdefull gisslan i Norge att ha på hand vid ett nederlag som numera inte längre framstår som en eventualitet utan som logiskt grundad visshet. Terboven deporterar de norska studenterna till Tyskland.

Freden börjar förberedas

vid denna tid. På sommaren hade den amerikanska regeringen föreslagit bildandet av en organisation för återuppbyggnadsarbetet efter freden. Organisationen som får namnet UNRRA, kommer till stånd i november och dess statuter undertecknas av 44 nationer.
Konferenserna mellan de tre stora allierade nationernas statsmän återkommer med jämna mellanrum. Syftet är trefaldigt, dels att samordna de militära ansträngningarna, dels att bringa krigsmålen i samklang samt dels att eliminera intressemotsättningar och meningsskiljaktigheter. Några av de konferenser, som kommer att omnämnas i framtidens historieböcker är Moskvakonferensen den 19 oktober, Teherankonferensen den 27 och 28 november och Cairokonferensen i början av december.

Ryssarnas storoffensiv

fortgår med oförminskad kraft hela sommaren, och övergår i höst- och vinteroffensiv. Vid slutet av året står de i begrepp att överskrida Polens förkrigsgräns. I januari 1944 genombryter de Leningradfronten och går mot Estland. I mars går de över Bug och en månad senare får de fotfästte på Pruts västra strand och de ryska kosackerna kan snart vattna sina hästar i Donau.

Bombvintern 1943-44

kommer länge att leva i den tyska civilbefolkningens minne. Berlin var den stad som fick ta den första stöten. I november började RAF:s nattbombare bokstavligt talat radera ut den från jordens yta. Snart pågick bombning dygnet runt, ty de amerikanska flygande fästningarna blev snart en vanlig företeelse vid dagsljus över Tysklands städer. Den ena staden efter den andra utplånades i bomborkanernas virvelstormar.

Invasionsfebern

kommer med våren. "Innan höstlöven faller" skall något hända, hade Churchill sagt före landstigningen i Italien. Nu väntar världen, att något skall ske, innan vårlöven knoppas. Många förebud finns.

Invasionskusten bombas

Himlen över Atlantvallens befästningar, vilka Hitler i sitt tal efter Diepperaiden 1942, då han hånade de allierade ledarna som "militära idioter", som man aldrig visste vilka vansinnigheter de kunde företaga sig och som han förklarade sig kunna kasta i havet inom tio timmar efter landstigningen, om de var så dåraktiga att de vågade, ett slikt hopplöst företag, upplyses nattetid av skenet från exploderande; brittiska jordbävningsbomber.
Efterhand framflyttas bombstormen. Nordfrankrikes hela kommunikationsnät malas bokstavligen talat sönder under oavbrutna bombraider. Och så en morgon!

Invasionen inledd!

På Normandies kust mellan Seines utlopp i Engelska kanalen och Cherbourghalvön landsteg tidigt på morgonen den 6 juni hundratusentals soldater från den största armada, som någonsin samlats på ett hav. Den obetvingliga Atlantvallen betvingas med raketartilleri från särskilda artillerifartyg, slagskeppens tunga artilleri, tunga bomber och jaktplanens raketkanoner. Efter några timmar har små brohuvuden upprättats, vilka efterhand under dagens lopp sammanbindas till ett.

Natten dessförinnan har tusen och åter tusen fallskärmsjägare dalat ner längre in åt landet, åtföljda av svärmar av glidflygplan. De flygburna divisionerna lider blodiga förluster men lyckas dock fullgöra sin uppgift, säkrandet av viktiga kommunikationsknutpunkter o. terrängavsnitt.

Striden om S:t Lo och Caen

rasar snart för fullt. Britterna och kanadensarna, som under general Montgomerys befäl har fått vänstra flygeln på sin lott, stöter pä förbittrat motstånd och kan inte stänga sig igenom. På högra flygeln, där Bradley och Patton för befälet över de amerikanska 1. och 3. arméerna är fronten inte lika järnhårt stark. Man bryter igenom mot Cherbourg, som betvingas midsommardagen. De allierade har fått det de hetast åtrått, en invasionshamn.
Den tunga materielen hade nämligen tidigare uteslutande kunnat landsättas

i den konstgjorda Churchillhamnen,

väldiga betongpråmar, som i svår sjö bogserades över kanalen vid invasionens början och som sammankopplade och sänkta
fick tjänstgöra som pirer och vågbrytare, kompletterade med sänkta utrangerade fartyg.

Rommel,

offensivgeneralen, som av ödet tvingades bli expert på reträtter, kastar fram alla sina strategiska reserver för att om möjligt kasta de anfallande i havet. Uppgiften skulle likväl ha blivit honom övermäktig, om han hade fått tillfälle att söka fullfölja den. Nu sårades han - eller stupade han? - för eldskurarna från en allierad bombjaktpilots automatkanon vid ett låganfall mot en normandisk landsväg.

Marskalk von Rundstedt,

som efterträdde honom som befälhavare på invasionsfronten, hade inte bättre lycka. Motoffensiven, som syftade till att klyva brohuvudet, misslyckades.

Ett attentat mot Hitler

förövades den 20 juli i Führerns eget högkvarter. Själv undkom han oskadd, men några av hans medhjälpare dödas och såras. Attentatet blir signalen till upprensning inom officersoppositionen - flera höga officerare hänges - och

Himmler får hela makten

i egenskap av chef för den tyska hemmaarmén.

Genombrottet vid Avranches

kom helt oväntat sedan brohuvudet under två månaders tid till bristningsgränsen laddats upp med trupper och materiel. Bradley slår blixtsnabbt till i början av augusti, och på ett par dagar har han skurit av Bretagnehalvön vid dess bas.
Pattons pansar sveper blixtsnabbt fram i en vid båge åt söder-öster-norr för att fånga tyskarnas 7. armé i en fälla. von Rundstedt gör förtvivlade försök att klippa av den amerikanska kilen, där den är som smalast, nämligen vid genombrottsstället Avranches, men samtidigt slutes griparmarna obevekligt mot Falaise, trafikknutpunkten i arméns rygg. Trots, allierad flygöverlägsenhet lyckas han dock, sedan han insett det lönlösa i offensivföretaget, lösgöra sina trupper och föra huvuddelen av dem ur fällan innan den slår igen.