Patch landstiger i Sydfrankrike

med sin 7. amerikanska armé den 15 augusti, tränger snabbt upp längs Rhone tätt i hälarna på den retirerande tyska armén. FFI, den franska inrikesarmén griper samtidigt till vapen, tillfångatar eller nedgör isolerade tyska smågarnisoner och anställer klappjakt på Lavals, Doriots och Deats quislingar samt de hatade Darnands gendarmer.
I mitten av augusti står Patton utanför Paris portar och Montgomerys arméer har nått Seine. Parisarna griper till vapen.

Paris faller

sedan tyskarna genom den svenske konsulns förmedling fått fritt avtåg. Staden räddas härigenom från förödelse.

de Gaulle gör sitt intag

hälsad med stormande jubel. En droppe i glädjebägaren är den skottlossning, som quislingar och tyskar som gått under jorden anställer i Notre Dame under segergudstjänsten.

Tyskarna utrymmer nu Frankrike

så snabbt, att de allierade trupperna har svårt att hinna efter. Garnisonerna i några av de viktigaste atlant- och kanalhamnarna belägras. I början av september är största delen av Belgien befriat och trupperna står vid Rhen. Luftburna brittiska trupper landar i Arnhem, långt bakom tyskarnas linjer för att öppna en väg in i Holland över Rhen och Nijmegenbron besättes. Planen misslyckas emellertid. Intet samband kunde upprättas mellan luftsoldaterna, "Arnhems röda djävlar" och markstyrkorna.

Invasionen i Tyskland

börjar denna månad. Mot förbittrat tyskt motstånd tränger amerikanarna mot Aachen, som inringas. Staden faller den 20 oktober.
På södra delen av västfronten hårdnar () när de från Lyon vikande tyskarna nått den burgundiska porten vid Belfort. Patton, som från Paris avancerat mot sydöst, i huvudsak längs Loire, lyckas inte nå fram i tid för att täppa till reträttluckan. Den tyska arméns huvudstyrka kan relativt ostört etablera sig i nya ställningar.

Tyskarna gjorde halt

längs hela fronten, när de nådde västvallen, vars befästningar motstod alla genombrytningsförsök under hela hösten.
Trots de militära framgångarna var det inte slut med Englands prövningar. Tyskarna hade nämligen i juli satt in sitt omskrutna hemliga vapen mot Sydengland:

V-Blitzen började

Så länge den södra kanalstranden fortfarande var i tyskarnas händer avlossades dagligen hundratals V 1-bomber mot Londonområdet. När sedan V 1 baserna erövrats, avfyrades de reaktionsdrivna bomberna från Holland.
Senare introducerades ännu ett tyskt hemligt vapen:

V 2

De tyska V-vapnen hade dock ingen direkt inverkan på de militära operationerna. Träffsäkerheten var för ringa för att de effektivt skulle kunna användas mot enstaka militära mål. V 2-beskjutningen av Antwerpens hamn gav tydliga belägg härför.

Den moraliska verkan

var så mycket större. "Helveteshundens" tjutande blev en mara för civilbefolkningen, och skräcken för V 2, som med sin fruktansvärda sprängverkan dödade allt inom en stor radie från den punkt där den utan minsta varning slog ner var ännu större. Under hela vintern pågick bomboffensiven för att upphöra först sedan baserna i Holland avskurits från Tyskland. Hundratusentals hem ödelades och tusentals människor dödades.
Man väntade att tyskarna, som laddat upp för en ny storoffensiv vid Weichsel, skulle anträda marschen mot Berlin, när invasionen kom. Därav blev emellertid intet. I stället gick ryssarna till
offensiv Karelska näset

fyra dagar efter landstigningen i Normandie. Det ryska artilleriet malde på några timmar sönder Mannerheimlinjens betongbunkers och om få dagar kunde sovjetflaggan hissas på Torgils Knutssons gamla borg i Viborg.
Efter stadens all får Finland ett nytt fredserbjudande med betydligt skärpta fordringar i jämförelse med dem som på våren genom svensk förmedling hade tillställts finnarna, men som då tillbakavisats. Så sker även nu, men man väntar likväl, att Finland tar chansen och hoppa av. Därav blir emmelertid intet.

En tysk-finsk militärpakt

underskrives i stället den 28 juni av Ryti och Ribbentrop utan riksdagens hörande. Härmed har Finlands öde ännu fastare knutits till Tysklands.
Brödraskapet blir dock ej gammalt. Den 2 augusti kastar Mannerheim, som tagit makten sedan Ryti avgått, loss:

Finland kapitulerar

Villkoren blir hårda: 1940 års gränser, med den skillnaden att Hangö utbytes mot Porkallaområdet. Därtill kommer ett drygt skadestånd, varjämte Finland förbinder sig, att inom viss angiven tidrymd ha internerat eller fördrivit de tyska trupperna i Nordfinland.
Finland har fåttt fred med Sovjetunionen, men snart får dess soldater åter dra i fält. Den 15 september går

Finland i krig med Tyskland

sedan tyskarna gjort ett anfall mot Hogland, vilket tillbakaslagits. Krigstillstånd inträder och finska trupper sammandras för attt köra ut tyskarna ur Nordfinland. Mien dessa gör sitt verk grundligt, innan de under strider drar sig tillbaka längs Tornedalen norrut.

Nordfinland förödes

Rovaniemi lägges i ruiner och brinnande byar kantar de återtågande tyskarnas väg. Sverge, som underhela kriget fått mottaga en aldrig sinande ström av flyktingar upplever en ny flyktinginvasion. Många av 1941 års finska män flyr av rädsla att ställas till ansvar för sin tidigare verksamhet, men de flesta flyr undan tyskarna. Fälttåget blir långvarigt. Först på våren 1945 har den siste tysken lämnat Finlands jord.
Allt fler av Tysklands andra bundsförvanter avfaller.

Rumänien kapitulerar

utan villkor den 24 augusti och förklarar dagen därpå krig mot Tyskland. Bulgarien följer exemplet den 8 september. Ryssarna tränger in i Ungern och

Horthy ber om fred

den 15 oktober. Följden blir inbördeskrig. Horthy tas tillfånga o. pilkorsmannen Szalasi tillväller sig makten och förmår en stor del av den ungerska armen att fortsätta kampen.

Baltikum befrias

även under hösten till största delen och i början av oktober når röda armén fram till Östersjön söder om Memel, varigenom Litauen och Lettland, där tyska trupper fortfarande håller sig kvar helt isoleras från Ostpreussen, som nu börjar invaderas.

Britterna landstiger i Grekland

under de första oktoberdagarna, sedan von Weichs börjat utrymma landet. Britterna hälsas som befriare, men sedan partisanerna, Elasstyrkorna, vägrat låta sig avväpnas och underordna sig den nya grekiska regeringen uppstår svåra strider mellan dessa styrkor och den brittiska divisionen som landstigit. Lugnet återställes först efter långvariga husstrider i Atén och sedan segslitna förhandlingar ägt rum under ledning av det nya statsöverhuvudet ärkebiskop Damaskinos.

På västfronten

hade fronterna stelnat i höstrusk och förvinterkyla. Eisenhower höll emellertid på att ladda upp för en storoffensiv, som väntades resultera i Västvallens fall. Men tyskarna slår till först.

von Rundstedts "juloffensiv"

börjar den 16 december. Tyskarna bryter snabbt igenom i Ardennerna och gör en djup inbrytning mot Sedan och Meuse söder om Namur. Ofantliga mängder krigsmateriel, lagrade för den kommande stora eisenhoweroffensiven faller i deras händer, särskilt vid Bastogne utkämpas svära strider under juldagarna, när Patton går till motoffensiv söder ifrån för att skära av tyskarnas tillförsellinjer.
Det nya året går in med ett sista nyårsbudskap från Hitler, där han betygar sin obetvingade tro på slutsegern.
I avsaknad av effektivt flygstöd tvingas tyskarna att dra sig tillbaka i Ardennerna o. offensiven förklaras ha fyllt sin uppgift.
Under tiden pågår i öster kampen om Budapest. Warszawa har fallit, men den ungerska huvudstaden visar sig vara en svårare nöt att knäcka. Tyskarna företar våldsamma anfall i syfte att undsätta den inringade garnisonen, som kämpar desperat och vägrar att kapitulera.

Jaltakonferensen

ägde rum i mitten av februari. Stalin, Roosevelt och Churchill lyckades uppnå enighet beträffande de mest brännande frågorna, främst beträffande Polen. Det beslöts, att en världskonferens skall sammankallas i San Fransisco den 25 april.

I Stilla oceanen

hade det amerikanska fälttåget ända sedan erövringen av Guadalcanal och de övriga Salomon-öarna kännetecknats av en oavbruten men dyrt vunnen rad av framgångar. Hela den sydvästra övärlden erövrades under de två följande åren och på hösten 1944 hade Mac Arthur rustat färdigt för revanchen för nederlaget våren 1942.

Invasionen på Leyte

kom den 19 oktober och ön erövras efter hårda strider till lands och till sjöss. Invasionen på huvudön Luzon kom i början av 1944 och den 19 februari

erövrades Corregidor.

Samma dag landsteg amerikanarna på Iwojima. Hotet met det japanska moderlandet, som samtidigt utsattes för hårda raider av de nya superbombarna, blev allvarligt. Den 26 mars kom

landstigningen på ön Okinawa.

Förbindelsen med Formosa var avskuren. Tojo avgick som premiärminister och efterträddes av Suzuki.

Sju ryska arméer till storms i öster.

Jätteoffensiv inledd

Så lyder rubriken i Östgöten den 13 januari. Anfallet går fram med förkrossande kraft. De tyska ställningarna kastas över ända. Den 17 förklarar man på tyskt håll, att läget är kritiskt och dagen därpå är tyskarna på full reträtt mot Oder undan Konjevs och Sjukovs arméer. Rokossovskis trupper rycker mot Danzig. Ostpreussen fångas i en väldig kniptång. Den 1 februari står ryssarna på tyskt område 8 mil från Berlin Försvaret framför Oder har krossats. Den 15 februari har Breslau inringats.
I väster arbetar sig under tiden Eisenhowers styrkor väg mot Rhen. På kvällen den 6 mars befinner sig Köln i amerikansk hand. Västra rhenstranden rensas i blixttempo.
En amerikansk löjtnant, som når fram till Rhen vid Remagen den 8 mars, finner att tyskarna ej hunnit spränga bron sedan de dragit sig tillbaka över floden. Trots risken att omkomma, om tyskarna i sista stund spränger bron, stormar kompanichefen och hans män över bron och oskadliggör sprängladdningarna. Ett par timmar senare börjar ändlösa allierade fordonskolonner ur Hodges arme rulla över bron:

Remagenbrohuvudet upprättas

Denna kupp, ett slumpdrag i ett ganska jämnt schackparti, där den ena parten blixtsnabbt utnyttjar en hårresande motståndarblunder, kom fullständigt överraskande både för försvarare och anfallande. von Rundstedt måste för att täppa frontluckan tunna ut sina linjer i det avsnitt, där han väntade huvudanfallet : vid nedre Rhen och Siegfridlinjens ändpunkt, där Montgomery stod med sina britter och kanadensare. Eisenhower måste kasta om sin anfallsplan. Om Remagenbrohuvudet utkämpas sedan hårda strider under närmare tre veckor, men trots att den ominiösa bron rasar kan tyskarna inte hindra Hodges att vidga och ladda upp sin offensivbas på andra sidan floden.
I slutet av mars är den allierade uppladdningen avslutad och den 25 faller slaget:

Eisenhower går över Rhen

Längst i norr kan Churchill personligen bevittna hur oräkneliga glidflygplan förmörkar himlen över floden och tar mark bakom tyskarnas försvarslinjer, sedan infanteri och pansar i skydd av väldiga rökridåer först forcerat motsatta flodstranden. Längs hela floden upprättas en mängd små brohuvuden, som snabbt förenas till ett. Patton forcerar Rhen vid Mainz, tränger i krigets mest överraskande blixtframstöt - mörklagd av militära säkerhetsskäl - fram mot Frankfurt, som endast bjuder svagt motstånd, rusar vidare i Mainz dalgång och rapporteras i början av april befinna sig vid Würtzburg med marschriktning Nürnberg.

Mot Elbe

går emellertid huvudstöten. Ruhrområdet inringas och dess försvarare kapitulerar i massor. Montgomerys "ökenråttor" tar Hannover, svänger mot norr, överflyglar Bremen, som faller i slutet av månaden, och går mot Hamburg. Det besatta Holland och tyska nordsjökusten avskäres från förbindelse österut.

Roosevelt avlider

den 12 april. Han dör på segerns tröskel, ty samma dag går amerikanarna över Rhen norr om Magdeburg. Patton stöter allt längre in i Tyskland mot den tjeckiska gränsen. Vid erövringen av Weimar påträffar amerikanarna ett koncentrationsläger, som de flyende tyskarna inte hunnit evakuera och där de inte hunnit att sopa igen spåren.

Ohyggligheterna i Buchenwald

upprör en hel värld. En engelsk parlamentsdelegation besöker lägret, och neutrala vittnen intygar, att de skildringar från koncentrationslägren, som en stor del av mänskligheten under 13 år vägrat tro, är med den hemska sanningen överensstämmande.
Världen väntar nu med spänning på slutspurten i kapplöpningen till Berlin mellan Hodges och Dempsey. Men det blev ingen outsider som vann.

Wiens fall

den 13 april blir startsignalen för Sjukov. Den 18 maj lyder rubriken :

Generaloffensiv mot Berlin.

Ryska kanoner dånar oavbrutet mellan Frankfurt och Küstrit och de ryska stormkolonnerna strålar samman mot rikshuvudstaden. Den allierade bomboffensiven, som pågått med ständigt stegrad intensitet hela våren stegras till ett rasande crescendo. I Berlin blandas snart dånet från bombnedslagen med ljudet av exploderande ryska granater.

San Fransiscokonferensen

började den 25 april under ogynnsamma auspicier. Molotov satte sig på tvären beträffande Polen och fordrade, att Lublinregeringen skulle inbjudas till konferensen. Frågan löstes så, att problemet Polen helt enkelt avfördes från dagordningen. Också den schism, som seglade upp kring frågan, vilka som skulle sköta ordförandeklubban bragtes skyndsamt ur världen. Konferensens föhandlingar förrycktes dock vid månadsskiftet av händelseutvecklingen i Tyskland, som gjorde att Molotov hemkallades.

Amerikanare och ryssar mötas

den 28 april i närheten av Leipzig. Tyskland har kluvits. I Söder rycker fransmännen, som stormat Stuttgart fram mot Bayern. Amerikanska förhand tar Nürnberg och fortsätter mot München, som stormas på Valborgsmässoafton.

Berlins sista dagar

blir rika på dramatiska händelser. Führern säges själv leda stadens försvar från sin bunker under rikskansliet. Den 28 april kommer budskapet om att

Himmler vill kapitulera

för västmakterna, men önskar fortsätta striden mot ryssarna. Samtidigt säger ryktet att Hitler och Göbbels ej längre befinner sig bland de levandes antal. Nu gör också Mussolini sin sortie. Vid schweiziska gränsen fångas han av partisanerna.

Il Duce avrättas

den 28 april efter summarisk rättegång tillsammans med bl. a. Farrinacci och sin älskarinna. Liken ligger på makaber lite de parade i gatusmutsen på ett torg i Milano.
Axelbrodern i norr går snart att möta honom. Den 1 maj meddelar den tyska radion:

"Hitler dog i eftermiddag"

Dönitz blir hans efterträdare

Dönitz bildar ny regering. Nazismens förgrundsfigurer avträder från arenan. Göring lämnade sin post som chef för Luftwaffe på grund av "hjärtsjukdom". Denna anses av världen i början av maj ha lett till döden. Göbbels säges ha tagit gift när hans ledare sköt sig i rikskansliet - uppgifterna är tagna ur de förstå majdagarnas rikliga ryktesflora - Ribbentrop avgår och ersättes med Schwerin von Krosigh, fältherrarna Rundstedt, List och von Weichs ,samt diplomaten och ränksmidaren von Papen ger sig åt de allierade. von Dittmar, radiokommentatorn, ror över Elbe för att söka skydd hos amerikanarna mot ryssarna.

"Här ser ni världens störste krigsförbrytare"

säger Himmler när han i Danmark möter greve Folke Bernadotte, som under dessa dagar uppträder som förmedlare av Himmlers kapitulationsanbud. De allierade tillbakavisar emellertid erbjudandet, vilket dock inte hindrar, att de tyska armschefer, som fortfarande har några arméer att kommendera, lägger ner vapnen.

Italienarman kapitulerar

den 2 maj liksom de tyska trupper som kämpar mot de allierade i Österrike. Samma dag faller Berlin.

"Alles ist kaputt"

Kriget lider mot sitt slut. Ryssarna sveper fram längs östersjökusten och möter Montgomerys soldater vid Lübeck. Nästan hela Tyskland är nu ockuperat. Endast den böhmisk-österrikiska bastionen erbjuder ännu flyktande naziledare och quislingar en galgenfrist på kontinenten.

Befrielsen för Danmark och Norge

dröjde längst. Ett envist rykte talade under krigets allra sista dagar om att den tyska regeringen slagit sig ner i Köpenhamn.
Skall ödet vara så ironiskt, att det stortyska rikets ledare och styresmän som drivit så många regeringar i landsflykt, själv skall bli en regering i exil, innan dess makt är all? Ty dess enda uppgift är ju strängt taget att avskaffa sig själv:

att kapitulera utan villkor.

Kapitulation !

PARIS, fredagen den 4 maj.

TT. Eisenhower meddelar, att alla fientliga styrkor i Holland, nordvästra Tyskland och Danmark, inklusive Helgoland och de Friesiska öarna, kapitulerat. Kapitulationen träder i kraft kl. 6 Greenwichtid på lördagen.